baraizza

Idag firar jag nämligen ett år i USA =) Woho...

Det känns helt underbart att jag har klarat de, JAG har klarat det helt själv!!

Eller...ah...att säga att jag klarat de helt själv kanske inte stämmer helt, jag har haft underbart stöd hemifrån, från min värdfamilj och från vännerna här.

Jag lämnade Sverige helt själv för att bo hos en helt främmande familj under ett års tid. Jag pratade med min värdfamilj en enda gång...sen åkte jag...fatta vilken risk jag tog! Dem kunde vart hemska, jag har hört om helt knäppa familjer och au pairer som inte alls trivs med sin situation.

Några av dem jag kom med har fått åkt hem för att dem inte hade de bra med sin v.familj, vissa vart i rematch och bytt familjer. Jag har haft världens tur...jag kände mig hemma efter bara några veckor här i lilla CT med min familj.

när jag längtat hem så har mina tre pojkar gjort de bättre, dem är som mina bröder, jag kommer verklige sakna dem så sjukt mycket när jag åket. Just nu försöker jag att inte tänka på de..kommer se dem igen när mamma kommer, och de kommer bli hur bra som helst =)

Igår vart jag på mitt sista au pair möte, det blev karaoke kväll. Det vart sjukt kul...men sååå sorligt, jag kommer verkligen sakna alla :(

Efter ett år så har jag ändå vart med om endel här i staterna. Kommer säkert sumera upp här, men de orkar jag inte göra nu :P Nu är klockan snart halv tio och det är dags för sängen. Två dagar kvar med jobb återstår nu, och imorgon tror jag att det blir bowling med mina stora pojkar =)

I helgen blir det skype, packa, fixa med avskedsfesten och inför CA och umgås med familjen.